Kära Anna, minns ditt strålande humör när jag hade dig som svenskalärare på högstadiet. Att du var vän och kollega med min mamma medförde även att jag även lärde känna dig lite privat i samband med när du umgicks med henne och min pappa, Jag kommer ihåg hur du och Lars-Göran sov över i vår sommarstuga och jag samt mina lillasyster tyckte det var roligt att ha er på besök! Blev närmast chockad när jag hörde om din bortgång!

Finaste Anna jag kommer sakna våra samtal, möten och sms. Vi var ju bäst på att lösa inte bara tekniska utan även världsproblem allt med härlig humor och goa skratt.

Minns med värme och välbehag hur vi många kamrater på Östervärn i Hässleholm trivdes i ditt sällskap, du var charmig, frispråkig och kul att prata med. Vi var många pojkar och även flickor som ringde på hos Siv och Nisse för att få träffa dig. Med sorg har jag nåtts av budet om ditt "öde" och bortgång, känns onödigt och orättvist.

Kära Anna. Vi lärde känna varandra som grannar på Tågagatan på 90-talet och umgicks en del. Sedan flyttade både du och jag och våra vägar korsades inte på många år. Men för ca 1 år sedan mötte jag dig på Maxi och blev bestört och väldigt berörd av att du blivit förlamad. Men du försökte vara positiv ändå vilket var så typiskt dig. Jag gav dig mitt telefonnummer och bad dig ringa om du behövde hjälp med något eller bara prata. Det gjorde du aldrig. Det konstiga är att jag mötte dig dagen innan du somnade in, återigen på Maxi. Du berättade att du hade väldiga smärtor i kroppen och man såg att du inte alls mådde bra. Så ledsamt att du inte finns kvar längre. Sov i ro Anna.

I 50 år har vi kännt varandra. Saknaden gör ont. Vem ska jag nu dela livet med och få klokhet och humor tillbaka?

Det finns ingen som säger ”lilla Elin” som du. Din nordskånska röst är för evigt inpräntad i mig. Jag är så glad för att du och mamma haft varandra, att ni delat varandras uppväxter, att ni tagit hand om varandra. Jag ska göra mitt bästa för att ta hand om Olivia i ditt ställe, så som hon tagit hand om mig ❤️

Tack för allt Anna ❤️

Du var för sjuk att närvara vid vårt 50 årsjubileum den 4 juni, (dagen då vi tog studenten 1976).
Det kom som en chock att du lämnat oss. Du fattas oss. Vila i frid Anna 🥰

Älskade Anna, min kusin och ”nästansyster”. Tänker på alla fina och roliga minnen vi delat genom åren. Du lämnar ett stort tomrum efter dig. Saknar dig, din humor och klokhet. Sov i ro