Tack för fina år med dig som chef på Elinebergsskolan

Käre Kurt-Lennart, när jag idag möter mina elever, berättar jag små anekdoter från den tid när jag som omogen högstadieelev i Varberg, hade dig som lärare. Du var fantastisk! Jag minns fortfarande när du pratade om andra världskriget, om hur man ville ha långa, blonda arier och du vände dig till Leif och sa "Men du och jag Leif, vi biter dem i benen"
När jag sedan mötte dig några år senare på Komvux, fick jag visa att jag mognat och jag tror vi båda uppskattade alla diskussioner på historielektionerna. Vila i frid!

Sänder varmaste hälsningar till familjen

Vila i frid Bästa rektorn 🙏Såg alla, även de som jobbade på golvet . Fin människa🙏

Idag tänker jag på alla roliga turer vi gjorde till Helsingör med dig Kurt-lennart, Kaj och Bo Göran så roligt vi hade♥️

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som fick lära känna honom och bli en del av hans familj. Även under den tid jag fick med honom lärde jag mig så mycket – inte på ett stort eller tydligt sätt, utan i de små stunderna, bara genom att vara nära honom.

Han hade ett lugnt och vänligt sätt som fick människor att känna sig trygga, och det kommer jag alltid att minnas. Det är något som stannar kvar.

Jag tänker också på hur han brukade säga “comme si, comme ça” — och kanske är det lite så det känns nu. Varken riktigt bra eller riktigt dåligt, utan bara… tomt, och annorlunda.

Jag kommer alltid att bära med mig minnena jag har av honom, och jag vet att de kommer betyda mer och mer med tiden.

Nu när din röst har tystnat, finns ekot kvar inom oss alla,
allt du har lärt oss går vidare, växer och bär genom livet.
Som när en lykta i mörker får tändas från hand till en annan
ljuset du bar är vårt nu, och det brinner i allt vi bevarar.