Stig Stolt

Älskade Stig! Saknaden är oändlig! Tänk vilket långt och händelserikt liv du haft! Det är få förunnat att vara med om en så otrolig utveckling och modernisering av samhället, tekniken, sjukvården och allt annat som hänt under det senaste seklet. Du var en godhjärtad, välkomnande och omtänksam person som gärna berättade historier från ditt förflutna för alla som ville lyssna. Du skämtade gärna och ofta i tid och otid, och var det något som inte var bra så skämtade du gärna bort det också. Du hade en stark karaktär, beslutsamhet och entreprenörskap. Du kunde bli arg även om det inte hände så ofta och du var bestämd när så behövdes. Som vi har älskat alla dina berättelser från förr och idag ska jag försöka återberätta några av dem. Som barn under krigsvintrarna då vintrarna var stränga hade ni så roligt i de flera meterhöga drivorna. Ni byggde tunnlar och snögrottor i snön och hade snöbollskrig. Alla ni barn kopplade ihop era sparkar med band till ett långt tåg och sparkade er fram genom byns gator på detta sätt. Ni åkte skridskor på de frusna märgelgravarna och när du kom hem till mor var du så stelfrusen så att yllebyxorna stod för sig själv när du klev ur dem. Du fick ställa dig vid brasan och värma upp dig o tårarna rann på dina kinder så ont det gjorde när din kalla kropp värmdes upp. Den natten när din syster Gun-Britt föddes, 1939, väckte din far dig och sa: - Stig det ringer i kyrkklockorna, det betyder att det är krig. Jag måste cykla till Råå där jag ska patrullera i hamnen. När du vaknar imorgon bitti är här ingen hemma i huset, men det klarar du Stig. När våren kom, och alla män var inkallade till militärtjänstgöring, så fick ni barn rycka in och hjälpa till i jordbruket, Sätta potatis och andra grödor och ta hand om skörden när det var dags, och ni fick lika mycket betalt som om ni varit vuxna. Du har berättat för oss hur tyskarna transporterade sig via tåg i Sverige, som var neutralt, och vidare upp mot Norge och Finland. När tåget stannade i Mörarp var det spännande att titta på tyskarna som stod på perrongen och rökare. Det blev ont om livsmedel och därmed ransonering i Sverige. Man fick ransoneringskuponger, men det var svårt att få köttet att räcka till. Hemma skaffade ni kaniner och byggde kaninburar så att ni kunde äta kaninkött när det inte fanns något annat kött att tillgå. Vid ett tillfälle cyklade du och din far till klippan och köpte en halv gris av en bonde ni kände. Detta var inte tillåtet i ransoneringstider. Köttet packades i paket som bands fast på era cyklar. När det blivit sen kväll cyklade ni hemåt igen. Halvvägs hemma stannade din far där vägen delade sig och sa: - Här skiljs vi åt Stig, du tar den vägen hem och jag tar denna, om länsman tar någon av oss så får vi i alla fall hälften av köttet med oss hem ändå. Tänk att cykla hem på en väg mitt i natten 8 år gammal, utan gatlyktor eller motortrafik som lyser upp och samtidigt vara rädd för att länsman ska ta en. Men det gick bra, ni kom hem båda två, med kött paketen utan missöden till mors Elsas glädje. När du var 13 år började du arbeta på Caltexmacken hos Carl Westberg! Macken blev ditt liv. Du hjälpte kunder och lärde dig att reparera motorer, bilar, motorcyklar, cyklar och allt som hörde macken till. Du hjälpte till i brandkåren, där du bland annat tvättade slangarna efter utryckning och släckning, och sedan hängde du upp slangarna på tork i klocktornet. Din värnplikt gjorde du på F10, där tog du lastbilskörkort och du reparerade och servade både bilmotorer och flygplans motorer. Du skaffade motorcykel och ni var ett gäng som tog er till olika dansbanor på helgerna för att dansa och träffa flickor, härliga tider. Så småningom köpte du även en Volvo, vilket var ditt favorit bilmärke livet igenom. När jag och Mikael var barn tog mamma, din syster Gun-Britt, och pappa tog tåget till Mörarp med oss för att hälsa på er, du var alltid snäll och körde oss tillbaka på kvällen till lägenheten i Helsingborg i din nya Volvo. Vi har firat julafton och födelsedagar tillsammans i alla tider. Det finns så oerhört många minnen tillsammans. Det blir tomt utan dig framöver. Med åren fick du vara med om en hel del på macken i Mörarp. Du upptäckte ett inbrott en morgon och tillkallade länsman som tog med sig sin vakthund Terras! Hunden hittade tjuven i smörjgropen på verkstan, tjuven hade inte sett den djupa smörjgropen i nattmörkret. Där låg han nu med brutet ben och Terras stirrade ilsket morrande på honom ovanför smörjgropens kant. Du blev kompis med Gustav den VI Adolf när han och hans chaufför kommit på villovägar i Mörarp. De skulle handla rosor till Sofiero Slottstträdgård på en närliggande handelsträdgård men behövde hjälp med vägbeskrivningen. Kungen steg ur bilen och tyckte att när de nu var där på macken kunde Stig lika gärna visa kungen runt i verkstan. Han ville veta vad alla verktyg användes till och ställde massor av frågor. Kungen sa till dig Stig att ni skulle lägga bort titlarna så blev det inte så konstlat att prata med varandra. Och så fick det bli. När fru Westberg kom ut med kaffet på kontoret höll hon på att trilla baklänges när hon såg kungen sitta i en av stolarna och samspråka med dig. Efter det kom Kungen med sin chaufför och besökte macken varje sommar eftersom han bodde på Sofiero slott under sommaren. En sommar besökte du och en vän Sofiero och vem springer ni på där om inte Kungen. Kungen sa: - Ja du Stig, nu är det ombytta roller, nu är det jag som bär overall och är skitig om händerna av allt påtande i rabatterna. I början av 70-talet köpte du tomt och byggde nyckelfärdigt hus på Hjalmarsväg här i Mörarp. Där flyttade du in med både mor, far och lillebror Börje. Trädgårdsintresset spirade och på den tiden sa ryktet i byn att du hade den finaste trädgården i hela Mörarp. När din far Gunnar gick bort flyttade mor Elsa till egen liten lägenhet i byn och likadant gjorde Börje. Då började ett nytt kapitel i ditt liv då du träffade Käty. När fru Westberg gick bort, Carl Westberg hade gått bort många år tidigare, fick du ta över macken och du arbetade resten av din yrkesverksamma liv som mackägare. I juli 1984 upptäckte du att kassaskåpet var sprängt när du kom till macken på morgonen. Sprängningen hade orsakat stor förödelse på kontoret. Både Arbetet, NST och HD skrev om händelsen. På 90-talet blev det istället fokus på cykelförsäljning, cykelservice samt cykelreparationer på macken då de moderna mackarna tog över bensinförsäljningen. Caltexmacken, som är byggd i 40-talsarkitektur, kulturminnesförklarades i början av 2000-talet, då fanns det mesta av originalinredningen från 1936 fortfarande kvar på macken. Det skrevs många tidningsartiklar om den kulturminnesförklarade Caltexmacken och du blev ofta intervjuad. Macken var du med rätta otroligt stolt över. Du har även blivit intervjuad i radio och din mack har till och med varit på TV. Du kände alla i Mörarp och alla kände dig! På ålderns höst skötte du allt i hem och trädgård tills du blev nästan 90 år. Då installerade vi robotgräsklippare åt dig, hjälpte dig i trädgården och handlade åt dig. De sista året har du haft hemhjälp och städhjälp och därmed kunnat bo hemma fram till för tre månader sedan då du kom till Boklidens demensboende. Där fann du dig snabbt tillrätta, du trivdes och skojade friskt med alla och valde att försöka se allt från den ljusa sidan. Givetvis berättade du historier om ditt liv för personalen som tog hand om dig och de uppskattade dina historier och ditt glada sinne. Var gång vi besökte dig och fikade berättade du om gamla tider, det var alltid lika roligt att komma till dig. Vid flera tillfällen den senaste tiden har du sagt att du har haft ett bra liv och är nöjd nu, du har sagt att alla dina gamla goda vänner gått bort efterhand. Några dagar innan du blev sjuk berättade du att du drömt om vad som finns på andra sidan molnen. Nu är du där Stig och vi vet att du har det bra igen!

Vila i Frid, saknar dej jätte mö, var alltid lika rolig å snacka med dej när men möte dej när du var ute o gick.

Ett sista farväl från grannarna i Mörarp.