Holger Vestman

Tack för vänskap genom åren Vila i frid Lena

Holger! Min sista kontakt med dig var på din födelsedag, som vanligt hade vi mycket att prata om inte minst om vår gemensamma drygt tjugoåriga tid i hamnen. När vi ibland jobbade tillsammans så fanns det nog inte världsproblem som var löst när dagen eller åtminstone veckan var förbi. När du fyllde nittio var jag hemma hos dig, tyvärr blev besöket bara i trapphuset på grund av den förskräckliga pandemin. Typiskt mig att jag tagit fel på dag, vilket du lite syrligt påpekade. Och det var väl något som präglade vår kamratskap, den där bitska ironin men med glimten i ögat. Jag var och är glad för att jag i somras tog ut på en rundtur på din mångåriga arbetsplats något som du verkade uppskatta. Blev ju också tid för ett besök på ditt kära Konsum. Jag var sen uppe i din lägenhet en stund och fick ta del av både bilder och annan dokumentation från framförallt din tid i hamnen. Vad impad jag blev när du berättade om din Antarktiskryssning! Bara en sak som fattades på min måstelista: Jag skulle tagit med dig till Olympia! En plats som du konsekvent vägrat att besöka sen 1995 då man vid en toppmatch hade pressat så in så många åskådare att ett stort antal knappast kunde se någonting, Du var en av dem. Du var en stor facklig ledare som ledde avdelning 6 genom två omfattande strejker och efter den senare blev du unik som en av två som blivit fällda i domstol för att ha bevakat en strejk och försökt hindra strejkbryteri. Domar som blev mycket omdiskuterade, men knappast något som du låg vaken om nätterna för. Du la ner enormt mycket tid på det fackliga arbeter tid som nästan uteslutande var på din fritid. Alla kallelser till möten och övrig facklig info skrev du för hand! Du var en varm anhängare av solidaritet med utsatta grupper och inte minst hamnarbetarkollegor i andra länder och världsdelar. Likaså var du anhängare av mångkultur och berättade för mig att du hade stort utbyte av att samtala med hemtjänstpersonalen som ju ofta härstammar från i stort sett jordens alla hörn. Många kamratliga hälsningar Holger och vila i frid.

Fortfarande har jag kvar det fina fotot du tog av mig med Hjalmar på armen. Han var kanske ett år då, nu är han 46. Du var en duktig fotograf också, förutom allt annat.

God kamrat och en bildad man. Tack.

Kocken på Hotel Mollberg som lärde mig så mycket! En förebild för mig.

Tack för allt Holger För alla goda middagar med trevlig samvaro och många skratt på ditt älskade Söderåsen För alla vandringar i de vackra bokskogarna För att du så generöst delat med dig och visat oss så många vackra platser runt om i Skåne Du är saknad

Kocken - fackordförande under mina tio år i stuven. Du var alltid lika omutlig och principfast som hjälpsam och kamratlig. En vän och förebild som i mycket präglade min syn på arbetet, samhället och livet i stort. Det inser jag alltmer nu, fyra decennier senare. Holger, du var också en bildningsivrare att klassiskt snitt. Vem annars lär sig ryska bara för att resa till Moskvaolympiaden 1980? Eller vem mer än du skulle komma på att ge mig åtta kilo Andrees Handatlas från 1914 på min 40-årsdag? Stort tack för att jag fick lära känna dig!

Tack för många trevliga stunder på jobbet och hemma hos oss med surströmming.

Varmt var Ditt hjärta och glatt Ditt sinne. Ljust och soligt lyser Ditt minne. Du är saknad...

Vi binder en krans av minnen de vackraste och finaste vi har. Vi vet att de aldrig skall vissna hos oss är du alltid kvar.